Sitter med sista kapitlet av health psychology; obesity handlar det om.
Väldigt intresant att sätta sig in i hur tjockisar funkar.
Men när jag kom till sista diskussionsfrågan satte jag kaffet i vrångstrupen och Sara höjde på sina små ögon bryn o undrade på engelska med tysk brytning: Wrat arrr yoo döinch?
Ja eller hur nu tysk brytning låter på engelska, hon bryter faktiskt inte speciellt mkt...

This is what Im doing:

For discussion: Have you ever tried to change your diet?
 If so, consider the extent to which this was successful and the possible cognitions that may relate to your behaviour.

Jaha dear mrs. Le Roy vad ska vi skriva om denna fråga?

Jo jag har ändrat min kosthållnig, det var väldigt succesful gick ner en sisådär 20 kilo, hamnade på psyket med dropp och lite annat sköj men det är en annan femma.
Såhär gjorde jag: Jag fick mina föräldrar att separera, och fick mej att känna mej allmänt vilse i livet och hatad av alla.
Fick mej att inse att jag är en jubelidiot som inte duger något till och att jag är allmänt efterbliven.
Och fick my possible cognitions att bli allmänt negativa gentemot mej själv och inställda på att smal= lycklig, lyckad och allt annat positivt man kan hitta på.
Efter den processen var jag helt enkelt inte sugen på pizza längre, och tyckte att träna var det roligaste man kunde sysselsätta sig med.

Så då har vi löst fetma-problemen såhär en söndags eftermiddag, undrar om jag kan ha en chans på nobelpriset efter mitt stora genomslag?

Xo Xo Debbie Doll